youresonaive

Ibland vill man bara stänga av. Stänga av allt som har med känslor att göra för att kunna göra det man egentligen borde göra. Jag borde skita i det här. Det vet jag mycket väl, men jag kan inte. Det går bara inte.
Jag kan bestämma mig för att avsluta allt, tänka att jag ska säga det när vi ses. Men förbannat nog så faller jag alltid tillbaka när jag tittar in i de där blåa ögonen. Jag kan inte. Kommer ingenstans. Försöker gå framåt, faller tillbaka, försöker, faller, försöker, faller... Det ända som jag vet säkert att jag någongång kommer att säga är att jag tycker att vi är dumma i huvudet som inte försöker. För det är vi.