there is a possibility.
Hur svårt kan det vara? Ursäkta mig för det här inlägget. Men jag måste. Måste skriva av mig. Måste få ur mig det som min kropp säger åt mig att skrika ut. Högt och ljudligt. Dock är det inte en så smart idé. Iallafall inte i den här staden. Så jag skriver istället. Ingenting är riktat mot er, så ta inte åt er.
Så. Nu när jag ursäktat mig kan jag fortsätta.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Ett avslut. Hur svårt ska det vara att få det? Ett vettigt jävla avslut så att jag slipper gå runt och tänka på allt. Hela tiden. Jag orkar inte. Det är inte för mycket begärt. Absolut inte efter allt. Blir så jävla besviken och trött. Trött på mig själv för att jag har målat upp en bild av perfektion, som inte existerar, men som jag inte heller tycks kunna sudda ut. Trött på mig själv för att jag är så jävla naiv och blåögd och alltid ska tro det bästa om folk. Alltid. "Folk kan förändras, dom kan bli bättre"-blablabla bullshit. Rent ut sagt. Skulle så gärna publicera det här på ett officiellt ställe, men det tänker jag inte göra. Folk skulle läsa och tycka att jag var helt idiotisk. Det är ingen som bryr sig om ifall jag får ett avslut eller inte. Jag gjorde fel. Som om jag inte vet det. Sanningen är dock att det krävs två. Vilket innebär att det finns en till som gjorde fel. En till som jag personligen tycker har kommit undan alldeles för enkelt. Antagligen pågrund av hans feghet. Pågrund av hans tro att han kan gå och göra saker i hemlighet som inte kommer komma fram. Synd att det inte fungerar så. Allt kommer fram, förr eller senare. Jag vet inte ens vad som är berättat och vad som inte är det. Skulle mycket väl kunna vara så att inte ens hälften har kommit fram. Jag skulle inte bli förvånad. Skulle vilja få chansen att berätta min version av historien. Inte för att jag tror att det skulle få mig att bli mindre hatad eller så. Men då skulle jag iallafall veta att allt med all säkerhet är berättat. Men sannolikheten att jag skulle få den chansen är väl ungefär lika stor som att det imorgon skulle bli 30+ här i sverige. Fuck.
Det ska bli så jävla skönt att komma bort härifrån.
Så. Nu när jag ursäktat mig kan jag fortsätta.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Ett avslut. Hur svårt ska det vara att få det? Ett vettigt jävla avslut så att jag slipper gå runt och tänka på allt. Hela tiden. Jag orkar inte. Det är inte för mycket begärt. Absolut inte efter allt. Blir så jävla besviken och trött. Trött på mig själv för att jag har målat upp en bild av perfektion, som inte existerar, men som jag inte heller tycks kunna sudda ut. Trött på mig själv för att jag är så jävla naiv och blåögd och alltid ska tro det bästa om folk. Alltid. "Folk kan förändras, dom kan bli bättre"-blablabla bullshit. Rent ut sagt. Skulle så gärna publicera det här på ett officiellt ställe, men det tänker jag inte göra. Folk skulle läsa och tycka att jag var helt idiotisk. Det är ingen som bryr sig om ifall jag får ett avslut eller inte. Jag gjorde fel. Som om jag inte vet det. Sanningen är dock att det krävs två. Vilket innebär att det finns en till som gjorde fel. En till som jag personligen tycker har kommit undan alldeles för enkelt. Antagligen pågrund av hans feghet. Pågrund av hans tro att han kan gå och göra saker i hemlighet som inte kommer komma fram. Synd att det inte fungerar så. Allt kommer fram, förr eller senare. Jag vet inte ens vad som är berättat och vad som inte är det. Skulle mycket väl kunna vara så att inte ens hälften har kommit fram. Jag skulle inte bli förvånad. Skulle vilja få chansen att berätta min version av historien. Inte för att jag tror att det skulle få mig att bli mindre hatad eller så. Men då skulle jag iallafall veta att allt med all säkerhet är berättat. Men sannolikheten att jag skulle få den chansen är väl ungefär lika stor som att det imorgon skulle bli 30+ här i sverige. Fuck.
Det ska bli så jävla skönt att komma bort härifrån.
Kommentarer
Trackback
