youresonaive

Det är synd att man inte kan tvinga sig till att bli kär i någon.
Det är också synd att man inte kan bestämma vem som ska bli kär i en själv.
A är väldigt kär. I mig.
Varför förstår jag inte och jag vill inte att han ska vara det.
Han är jättesnäll och så. Men jag känner inte så för honom.
Det har jag sagt till honom också.
Han betyder mycket för mig som en kompis. Men tyvärr inte mer.

Igår på Frimis blev det lite för mycket. Efter att han bjudit mig på en cider vägrade han släppa mig. Fick knappt gå fram och hälsa på mina killkompisar. Och jag fick verkligen inte dansa med dem.
Efter att han ryckt tag i mig och sagt: Kyss mig. Så sprang jag nästan där ifrån.
Fick sms där han undrade om han var för ful.
Men nej, det är inte det som är grejen. Han är kär i mig och jag känner inte så för honom. Det skulle bara kännas fel om jag gjorde något med honom. Fick senare ett till sms där han skrev att han var kär i mig och att han ville följa mig hem. Sen ett till där han sa att han hade dåligt samvete för att han varit så på.
Idag har vi inte pratat alls.
Tror att jag låter det vara så ett tag.

När jag skulle dra mig hemåt träffade jag den där andra bartendern som jag och bartenderboy var hemma hos. Han och jag tog tillsammans en promenad till norr och jag fick veta att jag "nästan var bartenderboys flickvän" den helgen vi var där. WHAT? Det visste jag inte.