learn you inside out

Usch vad allt är konstigt.
Inte så att det kanske märks för er, men för mig märks det.
Alldeles för mycket.
Och för honom också, han säger det själv och han vill inte att det ska vara så.
INTE JAG HELLER, vill jag bara skrika.
Men jag vet inte vad vi ska göra åt det.
Buhu.

Det är en månad kvar till studenten och jag borde vara så jävla glad.
Jag har världens bästa vänner.
Puss på er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0