youresonaive

Okej, jag tänker inte sluta blogga. Ni får stå ut med att inläggen är extremt deppiga och helt värdelösa. Det är ju faktiskt ingen som tvingar er att läsa.

Tog en långpromenad förut. Hamnade mitt ute i ingenstans där det fanns ett torn där jag gick upp och satte mig i. Satt där och bara tänkte. Lät de tårar som ville rinna göra det. Ringde till mammaS och sökte lite stöd. Jag vet vad jag måste göra. Det är bara det att det är svårt. Sjukt svårt.