the year.
2010 var ett händelserikt år. Dock tror att det här året kommer att slå det med hästlängder.
Men 2010.
Det började väl inte sådär jättebra (haha) nu ska jag inte vara elak. Det var/är rätt kul. Och hade det inte hänt då så hade det säkert hänt någon annan gång. Jag var väldigt duktig, eller duktig är väl fel ord, men jag tänkte efter väldigt mycket innan jag gjorde saker. Vilket egentligen är roughsex-killens förtjänst. Han fick mig att tänka. Tatuerade mig. Fick MVG i svenska B. Slutade tänka.
Den där jävla killen, ni behöver inte höra det igen. Hela bloggen är full med inlägg om honom, det räcker så. Jag tog fucking studenten. Var så oerhört lycklig och samtidigt ledsen. Skolan var ganska trygg egentligen och nu skulle man helt plötsligt stå på egna ben, bestämma över sin egen framtid. Var rädd. För väldigt mycket egentligen. Men mest för att förlora vänner tror jag. Ni vet ju själva. Man säger att man ska höra av sig och att man ska ses, men sen blir det aldrig så. Är så sjukt-jävla-glad att det inte har blivit så med er. Mina älsklingar. Jag blev kär. Totally. Jag som aldrig skulle bli det igen. Blev krossad. (Nu tänker jag verkligen inte bli kär igen.) Var otroligt korkad. Blåögd. Naiv. U name it. Jag förlorade vänner. Fick tillbaka endel. Lärde mig vilka som var riktiga vänner. Grät. Började köra på körskola. Fick ett jobb. Bokade Australienresan. Pratade med en kurator (världensbästa). Mådde bättre. Mådde sämre. Upp och ner, upp och ner. Tills jag tillslut bestämde mig för att må bra. "När livet erbjuder en dröm som överträffar alla förväntningar kan man inte sörja när den tar slut". Tatuerade mig igen. Körde halkan. Bokade uppkörning och teoriprov. Firade jul. Nyår. Och här ligger jag nu. Med nya datan framför mig. Jag mår bra. Om tre veckor sittter jag på ett flyg på väg till Australien.
2011.
believe
Men 2010.
Det började väl inte sådär jättebra (haha) nu ska jag inte vara elak. Det var/är rätt kul. Och hade det inte hänt då så hade det säkert hänt någon annan gång. Jag var väldigt duktig, eller duktig är väl fel ord, men jag tänkte efter väldigt mycket innan jag gjorde saker. Vilket egentligen är roughsex-killens förtjänst. Han fick mig att tänka. Tatuerade mig. Fick MVG i svenska B. Slutade tänka.
Den där jävla killen, ni behöver inte höra det igen. Hela bloggen är full med inlägg om honom, det räcker så. Jag tog fucking studenten. Var så oerhört lycklig och samtidigt ledsen. Skolan var ganska trygg egentligen och nu skulle man helt plötsligt stå på egna ben, bestämma över sin egen framtid. Var rädd. För väldigt mycket egentligen. Men mest för att förlora vänner tror jag. Ni vet ju själva. Man säger att man ska höra av sig och att man ska ses, men sen blir det aldrig så. Är så sjukt-jävla-glad att det inte har blivit så med er. Mina älsklingar. Jag blev kär. Totally. Jag som aldrig skulle bli det igen. Blev krossad. (Nu tänker jag verkligen inte bli kär igen.) Var otroligt korkad. Blåögd. Naiv. U name it. Jag förlorade vänner. Fick tillbaka endel. Lärde mig vilka som var riktiga vänner. Grät. Började köra på körskola. Fick ett jobb. Bokade Australienresan. Pratade med en kurator (världensbästa). Mådde bättre. Mådde sämre. Upp och ner, upp och ner. Tills jag tillslut bestämde mig för att må bra. "När livet erbjuder en dröm som överträffar alla förväntningar kan man inte sörja när den tar slut". Tatuerade mig igen. Körde halkan. Bokade uppkörning och teoriprov. Firade jul. Nyår. Och här ligger jag nu. Med nya datan framför mig. Jag mår bra. Om tre veckor sittter jag på ett flyg på väg till Australien.
2011.
believe
Kommentarer
Trackback
