trying again.

Nu har jag anmält mig till högskoleprovet. Håller tummarna för att det ska gå bättre än sist och fram till den 23:dje oktober kommer jag att ha en bok i handen för att lära mig några av de obegripliga orden som de tror att man har någon aning om vad de betyder.

Men först, IDOL


when you're gone.

Idag slog tanken mig. Riktigt jävla hårt och jag tror att jag vaknat upp ur min lovesick-koma (eller vad jag nu ska kalla det).  Nu lägger jag av. It's fucking mean. Ni tänker antagligen "ja men god morgon!" Eller nått liknande. Men nu finns det inget syfte längre, inget att kämpa för. Det har jag gett upp nu (mer eller mindre iallafall, varierar fortfarande lite från dag till dag).

It's time to do something right


close to you.

Här sitter jag, helt klarvaken (haha eller? jag är astrött) för att jag trodde att jag skulle ha möte med min jobbcoach klockan halv tio. Hon ringde nyss och sa att hon skulle bli sen för hennes son var sjuk. Så antingen kunde jag gå dit klockan tio eller springa förbi arbetsförmedlingen vid elva. Eftersom att jag har ett annat ärende som jag måste uträtta på arbetsförmedlingen så bestämde vi att vi skulle ses där. Så, nu är ju frågan om jag ska lägga mig en stund till eller om jag ska sitta uppe och inte göra någonting. Hm.
Lägger mig nog framför tv:n så får vi se om jag somnar eller inte.

Det känns som att mitt humör har stabiliserats något iallafall. Har känt mig mer eller mindre glad sen i lördags. Skönt, väldigt skönt. (och bara för att jag skrev det nu så kommer det säkert vända idag, buhu)


don't mind.

"Jag vill ha dig"

Det verkar vara så lätt att säga. Men så svårt att göra någonting åt.
Yeaaaaaaah, well. Fuck it. Eller nått.

Jag körde bil med körskolan idag. Kände för första gången på länge att det faktiskt är väldigt kul att köra bil. Så nu ska jag tagga som fan. Köra imorgon med pappa, samma på onsdag, sen körskolan på torsdag igen. Weeeiii.


know what we want.

Det blir för djupt! För seriöst, fan. Jag vill inte ta det på sms. Men jag vet inte om jag kan lita på att jag kan ta det om jag träffar honom heller. Fan. Krångel.
"Förlåt, jag kan försvinna."
Vill jag det? Nej absolut inte. Men vad vill jag då? Jag vet inte.
Jag vill inte ta det på sms iallafall.


make me change my mind.

Blev precis med bjuden till Egypten med bartenderboy.
Dock skulle jag få betala min biljett själv och han vill dränka mig i poolen.
Så, jag vet inte. Ska fundera på saken.

Jag behöver ett avslut. Eller bara någonting. Någonting som får mig att gå i någon riktning. Just nu står det helt stilla, jag står bara och trampar och funderar. Förvirrar mig själv med ord som sagts och inte sagts.
BARA SÄG NÅGONTING, GÖR NÅGONTING.
Jag blir galen.


good morning world.

Vaknade med ett myggbett mitt på handflatan. Vad är oddsen att man får ett myggbett just där? Man använder ju händerna i stort sett hela tiden så att få det att sluta klia verkar omöjligt...
Sedan tänkte jag att jag skulle kolla på Prison Break och äta frukost. Gick ner, gjorde i ordning mina supermackor (massa sallad och annat gott) ska gå upp för trappen och snubblar. Mackor, grönsaker och mjölk flyger iväg! måste ha sett förjävligt roligt ut men jag blev mest sur över att blev tvungen att göra nya mackor.

Så, det var min morgon.


the hardest part.

Okej, jag tänker inte sluta blogga. Ni får stå ut med att inläggen är extremt deppiga och helt värdelösa. Det är ju faktiskt ingen som tvingar er att läsa.

Tog en långpromenad förut. Hamnade mitt ute i ingenstans där det fanns ett torn där jag gick upp och satte mig i. Satt där och bara tänkte. Lät de tårar som ville rinna göra det. Ringde till mammaS och sökte lite stöd. Jag vet vad jag måste göra. Det är bara det att det är svårt. Sjukt svårt.


my heartbeats.

Det kändes lite dumt att jag satt och kollade på en komedi igår.
Skratta känns så långt borta. Jag försökte iallafall, för filmen var rolig.

Tror inte att jag kommer att blogga på ett tag nu.
Hejdå.


burn out.

Nu är jag hemma igen efter ett par dagar hos Kimpan i Linköping. Komma bort var precis vad jag behövde och jag måste erkänna att det känns väldigt tungt att vara hemma igen. Kände att för varje mil närmare vi kom, desto mer orolig och ängslig blev jag. Väl hemma känner jag mig bara tom. Sitter och funderar på hur jag ska lyckas ta körkort när jag bara känner att jag vill bort. Jag vill inte vara hemma. Inte ens en dag. Vill inte. Vill inte. Orkar inte.


what it's worth.

Nu har jag köpt rumpskorna och invigt dem med en timmas promenad. Det känns. Vilket betyder att det funkar och att jag inte slängde 1000 kronor (eller ja 999 kronor om man ska vara exakt...) i sjön.

Annars så känns allt ganska blä idag.
Ska bli så skönt att lämna staden och supa sate imorn.
Nu ska jag köra bil.
Hejdå.


already gone.

Ge mig tisdag.
Jag vill bara bort. Nu.
Orkar inte med att mitt humör ska hoppa upp och ned som en jävla groda eller nått. Ena stunden mår jag riktigt bra, andra stunden vill jag bara gråta.


now it feels good.

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ JÄVLA SKÖNT.
Äntligen. Borta. Över.
Tack.

Vet att jag lovade att jag inte skulle nämna vissa personer i den här bloggen men: WHATAFUCK.
Jag är så jävla över honom. Tacka fan för det.
Ville bara att ni skulle veta.


hold me tight.

"Jag blir bara myskåt när jag är trött och full! Varför är du inte med för?"


don't let go.

"I know it isn't right
But still I have to fight
I have to let you know
I don't wanna let you go"

Faaaaaaaaaaan, jag är så jävla fast.
Helvete också.



a piece of me.

Borde ha öppnat käften och pratat igår. Men jag kunde inte. Jag låg där och funderade och tänkte "Ja, men nu tar jag upp allt." Sen kom jag inte på någonting att fråga. Allt jag ville ha svar på bara försvann. Det fanns inga frågor längre. Allt kändes så glasklart.

Det var väl natten som trollade bort alla frågor (ha ha, fjantigt det lät...) men jag tänkte iallafall att jag skulle sova på saken och att frågorna säkert skulle komma tillbaka på morgonen. Och om jag hade kunnat varit kvar så hade vi säkert pratat om lite vettiga saker. Men eftersom att plastmamman var hemma och bara åkte iväg lite snabbt för att köpa blommor så var jag tvungen att dra. Snabbt som vinden.

Nu har han åkt.

the finish line.

Okej. Nu lovar jag, nästan, jag lovar nästan att om jag träffar honom ikväll så ska jag ställa de frågor som jag vill ha svar på. Men jag lovar bara nästan. Förlåt (vet att jag egentligen inte behöver säga förlåt eftersom att det är för min egen skull jag ska göra det, men jag säger det iallafall) men jag kan inte säga att jag lovar. Det är så sjukt jävla svårt när man står där. Jävla ögon. Jävla människa. Jävla känslor.

Imorn ringer knuffen mig klockan nio. Ska be om en tid så de kan berätta för mig vad fan det är för fel på min p-stav. Idag har jag legat i sängen typ hela dagen med menssmärtor som jag inte haft på tre år. Stört. Hade nästan glömt bort hur ont jag hade förut, men usch. Hur klarade jag av det???? Nej, imorn ska jag se vad de kan göra åt det.


sundrenched world.

Nätter är jobbiga. Det är då jag har tid för mig själv och det är då jag börjar lyssna på tankarna i mitt huvud som jag spenderat dagen med att stänga ute. Vill inte lyssna, vill inte höra. Inte nu. Jag vill egentligen bara skrika. Skrika ut allt som jag känner och få svar på allt jag vill veta. Men som my lady skrev förut "Fråga honom då? Annars kan du ju inte vänta dig några svar" Sant. Jävligt sant. Men det svåra är att få fram frågorna. Speciellt när man är rädd för svaren.

Nej, sova. God natt.



you got me.

Efter att ha spenderat en halvtimma tänkandes i sängen igår kväll bestämde jag mig för att sova. Klockan 22. Kände att om jag hade legat vaken längre hade tänkarna flygit iväg alldeles för långt och jag hade troligtvis legat sömnlös resten av natten. Sover hellre än att tänka faktiskt. Iallafall just nu.

Innan jag hann somna så bestämde jag mig för att inte svara på några sms idag. Ja, jo det gick ju bra. Hade fått två när jag vaknade och svarade på en gång. Heja. (och jag har fortsatt svara...)

Nu ska jag hoppa in i duschen, jag stinker. Har varit ute och sprungit, känner nu att det inte var det smartaste när man har mens (typ, eller nått) magen säger åt mig att lägga mig i soffan och spendera resten av dagen där. Min p-stav är konstig. Just so you know.


what really matters.

Jag får panik. Vill ha saker att göra. Vill ha ett jobb.
Men det har jag inte. Jag söker och söker, men har inte fått nått svar.
Idag har jag köpt tre böcker, så nu har jag någonting att göra i några timmar/dagar. Skriva in mig på körskola ska jag göra också. Hade jag haft cykeln på rätt ställe så hade jag gjort det idag. Nu gör jag det imorn istället. Sen jävlar. Brum brum brum.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0