life thought me to die.

En klump, en stor jävla fet klump, är vad jag har i magen nu.
Inte så mycket för min egna del. Men för hennes.
Jag vet precis hur det känns och känslan går inte ens att beskriva.
Det är ingen som förtjänar att känna så. Fyfan. Förjävligt är det.
Tänker inte ens börja med att beskriva hur dålig jag känner mig.
Jag satte mig själv i det här och jag visste att den här dagen skulle komma.
Jag har varit självisk och idiotisk och det vet jag om.
Jävligt korkad har jag varit också.

Nu ska jag åka iväg till min kära husvagn igen.
Där kan få some serious thinking done.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0