sundrenched world.

Nätter är jobbiga. Det är då jag har tid för mig själv och det är då jag börjar lyssna på tankarna i mitt huvud som jag spenderat dagen med att stänga ute. Vill inte lyssna, vill inte höra. Inte nu. Jag vill egentligen bara skrika. Skrika ut allt som jag känner och få svar på allt jag vill veta. Men som my lady skrev förut "Fråga honom då? Annars kan du ju inte vänta dig några svar" Sant. Jävligt sant. Men det svåra är att få fram frågorna. Speciellt när man är rädd för svaren.

Nej, sova. God natt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0