youresonaive

Jag tycker inte om att vara känslomässingt ostabil. Jag skrattar, jag gråter, jag är glad, jag är besviken, jag är lycklig och jag är rädd. Om vartannat, hela tiden. Det är lite frustrerande måste jag säga. Plus att jag har fått mens också. Och kanske något annat, men det tar vi inte än, inte innan jag vet säkert.