the easy way out.

Okej. Jag vet vad jag måste göra.
FAN. Smärta. Men det är det ända som skulle kunna få hela den här röran att kanske börja ordna upp sig. För mig iallafall, efter lite tid. Tänker dock inte göra det nu. Inte idag. Inte när jag ska jobba första dagen imorn och vill kunna sova ordentligt i natt. Risken för att jag bryter ihop finns också. Därför vill jag inte vara ensam. Så imorgon. My lady, om du vill ha mig hos dig (?) så kommer jag, gör det och vet att du finns där.

Jag har nog aldrig mått sämre än såhär.
Fyfan. Ångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0