youresonaive

Den här bloggen är typ nedlagd. Just so you know.
Finns på den officiella bloggen. Den som kommer att uppdatera er om livet i Australien. En vecka kvar.

Jag har inte så mycket att säga längre. Det känns som att jag fick den här bloggen att mer eller mindre handla om en persom och just nu orkar jag inte med det. Inte den personen. Inte på det sättet. Jag mår bra och det är inte ofta som jag tänker på allt, men det är onödigt att plåga sig själv. Det är fortfarande väldigt känsligt.

Fick melj från tjejen. Hon vill veta om det är något som jag tycker att hon ska veta innan hon ger sig in på det igen. Hon tänker fortfarande vara tillsammans med honom. Hon ska skriva ned allt hon vet sen ska jag säga till om det är något som jag vill tillägga. Just nu ångrar jag att jag sa att hon skulle skriva allt. Vet inte om jag orkar läsa. Och det är nog minst lika jobbigt för henne att skriva det. Usch. bajs.

Nej nu lägger jag ner.

2010 var ett händelserikt år. Dock tror att det här året kommer att slå det med hästlängder.
Men 2010.
Det började väl inte sådär jättebra (haha) nu ska jag inte vara elak. Det var/är rätt kul. Och hade det inte hänt då så hade det säkert hänt någon annan gång. Jag var väldigt duktig, eller duktig är väl fel ord, men jag tänkte efter väldigt mycket innan jag gjorde saker. Vilket egentligen är roughsex-killens förtjänst. Han fick mig att tänka. Tatuerade mig. Fick MVG i svenska B. Slutade tänka.
Den där jävla killen, ni behöver inte höra det igen. Hela bloggen är full med inlägg om honom, det räcker så. Jag tog fucking studenten. Var så oerhört lycklig och samtidigt ledsen. Skolan var ganska trygg egentligen och nu skulle man helt plötsligt stå på egna ben, bestämma över sin egen framtid. Var rädd. För väldigt mycket egentligen. Men mest för att förlora vänner tror jag. Ni vet ju själva. Man säger att man ska höra av sig och att man ska ses, men sen blir det aldrig så. Är så sjukt-jävla-glad att det inte har blivit så med er. Mina älsklingar. Jag blev kär. Totally. Jag som aldrig skulle bli det igen. Blev krossad. (Nu tänker jag verkligen inte bli kär igen.) Var otroligt korkad. Blåögd. Naiv. U name it. Jag förlorade vänner. Fick tillbaka endel. Lärde mig vilka som var riktiga vänner. Grät. Började köra på körskola. Fick ett jobb. Bokade Australienresan. Pratade med en kurator (världensbästa). Mådde bättre. Mådde sämre. Upp och ner, upp och ner. Tills jag tillslut bestämde mig för att må bra. "När livet erbjuder en dröm som överträffar alla förväntningar kan man inte sörja när den tar slut". Tatuerade mig igen. Körde halkan. Bokade uppkörning och teoriprov. Firade jul. Nyår. Och här ligger jag nu. Med nya datan framför mig. Jag mår bra. Om tre veckor sittter jag på ett flyg på väg till Australien.
2011.


believe

En film som jag aldrig kommer att tröttna på är 500 days of Summer. Har nog sett den minst fem gånger de senaste frya månaderna och den är fortfarande lika bra. Den kommer att vara med packad till Australien. Och den kommer att visas på flyget på vägen dit (om jag inte får allt för mycket protester från mitt sällskap.

Nu ska jag snart sätta mig och plugga teori. Det är snart dags.
Tänkte sätta mig på skolan hela dagen imorn eftersom att jag var ledig. Betoning på var. Jag är inte ledig längre, ska jobba 14.00-22.45, stängning alltså. Kuuuuul. 

 

Ett nytt år. En ny start. Snart en ny stad, ett nytt land, en ny kontinent. Tror och hoppas på att det här kommer att bli mitt bästa år någonsin. Jag får chansen att göra något otroligt. Eller egentligen så fick jag den inte. Jag tog den. Ville bort, bokade, och nu ska jag bort. Med världensbästa. Tror inte att jag fattat att vi ska åka än. Men om 24 dagar vid den här tiden sitter vi på planet. Sjuuuuuukt. Förhoppingsvis har jag då körkortet i handen. Eller kanske inte i handen, men iallafall nedpackat någonstans.

Nyårslöfte. Jag vettefan. Mitt 2010 skulle ju vara "Tänk först, gör sedan" What a joke. Det gick ju kanske inte så bra. Eller det första halvåret, typ. Så i år tänkte jag köra mer på en uppmaning åt mig själv. Ta ingen skit. Och om jag ska vara ärlig så kom jag inte ens på det själv. Snor det från en vän. Jag tyckte att det lät bra.


Har inga bilder på min nya data. Så det här får bli ett bildlöst inlägg.

Så varför gör jag ingenting åt det själv?
Varför gör jag inte så att jag får ett avslut, eller varför skiter jag inte bara i det.

Jo. För att jag är inte där än. Jag är inte redo. Mitt huvud har inte kommit så långt. Just nu så försöker jag istället få honom att förstå att han måste välja. Han kan inte prata med båda. Jag sa åt honom att han borde tänka efter om det verkligen är värt det. Sa att han måste tänka på vad han kan förlora. Men jag vet inte. Det är svårt att sitta och tjata om något när man egentligen inte vill. Jag har inte kommit så långt än. Men snart. Någongång. Bara inte just nu.

Hur svårt kan det vara? Ursäkta mig för det här inlägget. Men jag måste. Måste skriva av mig. Måste få ur mig det som min kropp säger åt mig att skrika ut. Högt och ljudligt. Dock är det inte en så smart idé. Iallafall inte i den här staden. Så jag skriver istället. Ingenting är riktat mot er, så ta inte åt er.

Så. Nu när jag ursäktat mig kan jag fortsätta.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Ett avslut. Hur svårt ska det vara att få det? Ett vettigt jävla avslut så att jag slipper gå runt och tänka på allt. Hela tiden. Jag orkar inte. Det är inte för mycket begärt. Absolut inte efter allt. Blir så jävla besviken och trött. Trött på mig själv för att jag har målat upp en bild av perfektion, som inte existerar, men som jag inte heller tycks kunna sudda ut. Trött på mig själv för att jag är så jävla naiv och blåögd och alltid ska tro det bästa om folk. Alltid. "Folk kan förändras, dom kan bli bättre"-blablabla bullshit. Rent ut sagt. Skulle så gärna publicera det här på ett officiellt ställe, men det tänker jag inte göra. Folk skulle läsa och tycka att jag var helt idiotisk. Det är ingen som bryr sig om ifall jag får ett avslut eller inte. Jag gjorde fel. Som om jag inte vet det. Sanningen är dock att det krävs två. Vilket innebär att det finns en till som gjorde fel. En till som jag personligen tycker har kommit undan alldeles för enkelt. Antagligen pågrund av hans feghet. Pågrund av hans tro att han kan gå och göra saker i hemlighet som inte kommer komma fram. Synd att det inte fungerar så. Allt kommer fram, förr eller senare. Jag vet inte ens vad som är berättat och vad som inte är det. Skulle mycket väl kunna vara så att inte ens hälften har kommit fram. Jag skulle inte bli förvånad. Skulle vilja få chansen att berätta min version av historien. Inte för att jag tror att det skulle få mig att bli mindre hatad eller så. Men då skulle jag iallafall veta att allt med all säkerhet är berättat. Men sannolikheten att jag skulle få den chansen är väl ungefär lika stor som att det imorgon skulle bli 30+ här i sverige. Fuck.

Det ska bli så jävla skönt att komma bort härifrån.

Min kärlek till Kent har återfunnits. Dock tror jag aldrig att den försvann, jag förnekade den nog bara litegrann för att det kändes lättare så. But know it's back and i love it.

Börjar trivas som faaaen på jobbet nu. Lite bittert sådär eftersom att jag snart lämnar dem. Men om jag kommer hem igen så kanske jag kan få jobb där igen, om jag nu skulle vilja det. Hihi.

HALLÅ MY LADY JAG SAKNAR DIG. Bara så att du vet.
Vi får boka surfcamp snarast.

Jag och bubben har suttit i snart en halvtimma och försökt få Skype att fungera för mig. Min mikrofon vill inte riktigt. Dock fungerar den alldeles utmärkt på msn och när jag spelar in. Hm. Weird. (och något som är ännu konstigare är att weird också kan stavas wierd, slog precis upp det för jag har märkt att folk skriver olika, så ni vet ni och även jag att båda är rätt)

Nu fick vi ljudet att funka. Awesome.
Dags att sova, ska köra med körskolan klockan tio imorn.
Note to self: KOLLA I SPEGLARNA.


gone.

Poff.

Det gick upp för mig igår att fler än vad jag egentligen vill vet vad jag heter på twitter. Visste inte att folk som man inte var vän med på facebook kunde se den där lilla "textrutan" eller vad man nu ska kalla det. Den där rutan iallafall där man kan skriva vad man vill. Så det var ju lite fail. Folk tolkar tydligen. Yeahyeah, nu orkar jag inte bry mig.

Nu ska jag försöka fylla i min visumansökan. Weeeii, one step closer.

Körde med körskolan idag. Gick kalasbra.
Nu har jag bokat in riskettan och ska boka halkkörning på torsdag.
Det är inte lågt borta nu, KÖRKORT. Najs.



Snart, snart, snart.